Eftertänksamhet är en dygd
Dags att göra botgöring.
Jag har känt en viss ruelse ända sedan jag postade inlägget om en viss Facebook-kampanj. Det känns lite som att jag sköt från höften för att få ut en ny postning utan att egentligen tänka till kring vad jag skrev.
Till att börja med var det minst sagt en överdrift att kalla kampanjen genial. Innovativ är inte heller rätt ord i sammanhanget. Banal och intetsägande är kanske mer lämpligt, men låt oss inte överdriva.
När jag börjar tänka till är den nämnda kampanjen endast ett exempel på masskommunikation av det kulspruteformat som bara är förlegat och inte alls går hand i hand med tanken om att skapa en relation med sina intressenter och kunder genom sociala medier.
Det är utan tvekan så att kampanjen troligtvis skapar en viss nykundsetablering, men sen om de stannar och känner att de fått en meningsfull relation med företaget i fråga är en annan sak.
Jag kan dock hålla med mig själv (!) om mina två första påståenden. Det vill säga att kampanjen är billig och att kanalen överbryggar vissa hinder gällande initialt engagemang, men det i sig gör det inte till en bra kampanj. Det driver troligtvis en del trafik till hemsidan till en början, men jag gissar att det inte blir någon bibehållen effekt. Jag vidhåller även fortfarande att det troligtvis kommer att ske liknande initiativ i framtiden. Detta till trots att Facebook har en hel del restriktioner gällande hur företag får marknadsföra sig i mediet. Om jag har förstått det rätt så var kampanjen inte ens 100 % laglig enligt Facebooks riktlinjer, men jag ska inte svära på att så är fallet. Oavsett så kände mig manad att göra en pudel och erkänna mitt bristande resonemang och mina förhastade slutsatser.
Även om jag är frestad att ta bort nämnda inlägg för att putsa till historien, kommer jag inte att göra det eftersom jag gärna vill bibehålla transparens här. Även bloggare kan ha fel och jag säger som Wille Crafoord – Man har väl rätt att ändra sig?
Stay Proper







